Jag fick i uppdrag av Gabriel att sätta ihop ett fotoalbum för vår kompis Tims svensexa. Jag var inte där när beslutet togs och för er som känner mig alls, förstår ni hur sjukt det var att just jag fick scrapbookinguppdraget… Men det skulle jag då alltså göra. Men innan jag berättar mer om hur det gick…
Vill jag bara ta en minut att påminna alla om engångskameran:
Ah, engångskameran, haha! Den storslagna lilla lådan man tog med sig på klassresor och fester, picknicks, storstan med kompisarna och lägrena. En sån liten 24 (eller 36) rulle kunde räcka flera månader! Och om man hade tur kunde man hitta dom i tvåpack för halva sitt studiebidrag och framkalla bilderna – såklart i dubletter – för resten. Och den där spänningen… När man hade väntat 5 dagar för framkallningen och fick tillbaka sitt kuvert… Och det var lite för platt… Man öppnade det och insåg att bara hälften av bilderna hade blev något alls – men fasen vad bra dom bilderna man ändå fick blev! Gamla goda tiden…
Vi snabbspolar; digitalkameran, mobilkameran, GoPro, drönare, insta-twitter-fejs-snap!
Hey, vad hände med lunarstorm? Där började vi ju ladda upp våra digitala bilder. Resedagboken! Eller den där gamla bloggen från två decennier sedan? Allt går ju så jäkla fort nuförtiden. Jag visste att det finns bra bilder på Tim och hans projekt på nätet men jag visste inte vart eller hur jag skulle hitta dom. Alla våra gamla sidor är nedlagna och Google Photos har ju bara de senaste årens bravader… Jag behövde hitta alla bilder jag ville använda, massa bilder på Tim genom tiderna och på något kreativt sätt, sätta ihop det till något presenterbart.
Jag blev tipsad om att använda Wayback Machine för att spåra nedlagda gamla sidor. Där hittade jag faktiskt en guldgruva! Jag kom åt gamla grabbgängets blogg … Ja vi hade en hemlig blogg där vi alla skrev om våra eskapader under alias… Om ni läste den bloggen skulle ni förstå varför vi ville vara anonyma. Det är tur att jag är lycklig sambo nu och att den tiden är förbi! 😉
Hur som helst. Bloggen. Kryptiska citat, till härliga bilder från resedagböcker samlades i en mapp som heter ”Den där Tim”- yes, det kändes så jäkla bra! Jag var en scrapbook-kung – look at me go! När glädjeruset över allting jag hade hittat la sig… Insåg jag att jag bara hade börjat… Now what. Jag satt där med allt material framför mig, ett glas vitt och ångesten som min inkrypande vän i natten.
Now this. Google blev min vän!
Efter 2 timmar på youtube om scrapooking… Insåg jag hur mycket det skulle kräva i både tid och pengar… Jag gav mig och hittade då bästa Fotobok Stockholm. Jag vet vad ni tänker… ”Du fuskar Manciso, du ska ju klippa och limma och klistra!” Till er säger jag; nej. 🙂 Jag valde digitalt och det kommer jag nog alltid att göra framöver. Det blir inte alls mindre personligt utan kanske mer, jag kunde få med hans egna instagramposter och skriva sektioner, justera layout mm. Jag är verkligen hur nöjd som helst! Över boken och min egen insats! Det blir nog Tim och dom andra med!
Behöver du Scrapbookingtips? Jag kan allt! 😉
/M.E.