Vilket jäkla märkligt år det blev… Covid-19 slog till globalt och livet som vi alla kände till det förändrades. Jag som anser mig vara en rätt social varelse kunde inte längre bjuda över grannarna på bastu och grill eller ens luncha med mina kollegor. De första veckorna/månaderna var olidliga och vi förstod snabbt på Herr Tegnell att sommaren skulle bli väldigt annorlunda i år.
På resande hjul…
Jag har sedan barndomen velat äga en husbil – att bara kunna köra vart jag vill och stanna hur länge jag vill har alltid varit en dröm. Så jag bestämde mig för att smaka på det hela och hyra en campervan i fyra veckor. Unnade mig själv en ganska lyxig modell, rustade upp med bra internet och drog iväg. Först själv upp lägst kusten i två veckor. Stannade till där jag kände för och bara njöt av livet, tystnaden, naturen, ost, champagne och episka solnedgångar över horisonten. Jag avslutade förvånandsvärt många jobbprojekt jag hade fastnat i, med helt nya perspektiv och kreativa lösningar, fast jag egentligen inte jobbade. Bra ideer bara kom till mig och jag skrev ner alla i skrivboken jag fick i present av en speciell vän för länge sen.
Lagat kvällsmat i murikka, räknat fallande stjärnor och badat nästan överallt. Men jag blev lite sällskapssjuk så jag drog mig innåt landet de sista två veckorna och hälsade på gamla vänner i alla möjliga städer på vägen till min hemstad.
Jag kan med säkerhet säga att detta var en av det bättre semestrarna jag haft i livet, trots allt elände i världen. Det var fantastiskt att komma hem till familjen och fira livet och äta god mat och även om vi inte kan kramas så kan vi ändå skapa magiskape minnen.